Älskade planering/renovering.....

Jag gillar att planera. Gärna ibland bara för planeringens egen skull. Lite för att känna att man har koll, att man vill något och att man vill framåt. Hur resultatet sedan blir beror ju på HUR bra man är på att planera, eller kanske rättare sagt HUR verklighetsförankrad/genomförbar ens plan är. Här måste man även lägga till tidsaspekten - det som kan vara en verkligt god plan vid en tidpunkt kanske inte matchar så bra vid en annan?När vi i vintras planerade för totalrenovering av ovanvåningen så kändes det DÅ som en bra (tids-) plan. Vi behövde ju det extra utrymmet och vi hade pratat om det ett tag. Snickaren kunde inte komma tidigare, vi var överförtjusta över att bara ha hittat ngn som ville/kunde hjälpa oss (och att vi slapp göra allt själv) OCH det var ju fleeera veckor kvar tills bebben skulle komma = skönt att få det klart innan.....

Jag hade en bild i mitt huvud där jag sitter och perfektammar bebisen (som kom i perfekt tid) på en perfekt, ny, fräsch kristallvit ovanvåning med obegränsad takhöjd och rymd. Lite lagom svalt sådär. Nu känns det som att det kommer att krävas ett mindre mirakel för att denna bild skall införlivas. Fast mitt i all röra (se sista bild) så känns det ändå som att man är på väg på rätt håll. För varje hantverkstimme som går närmar vi oss målbilden (tja, det där med perfektammningen får vi kanske rucka på, just nu känns perfektrenoveringen viktigare - fråga mig om ngn vecka igen - jag kan ha omprioriterat?).

För att tillföra lite extra krydda i tillvaron så har det ju även blivit afrika-klimat i skåne. Runt trettio grader börjar vi tycka är lagom. Kryper det under 25-graders strecket så får man ta på en lite tjockare tröja..... Utan isolering under innertaket resulterar detta i tropikklimat inomhus - härligt. Vi kanske skall fråga Jonas Wahlström om han har ngn liten bebiskrokodil eller lemur som behöver en tillfällig bostad? Arrendet kanske skulle kunna täcka en del av renoveringskostnaderna?